Nästan alla som jag känner gör mig nog glad, men om jag måste
nämna någon speciell skulle jag nog säga Emme. Ser henne nästan
inte alls nuförtidn. Men varje gång i högis man hade en dålig dag
eller något annat så kom Emme med sina juttun, och man kunde
inte låta bli att le. Skulle så gärna önska att vi sku träffas oftare,
men när man studerar på så olika platser. Menmen kanske jag
träffar henne på höslovet en sväng. ;)